Gravar från Stenåldern

till
Järnåldern
  När isen smälte och stora delar av Bohuslän stod under vatten kom de första människorna hit. Vattnet stod då 80 meter över nuvarande nivå. Vid 3000 f.kr. började man lära sig att odla och därmed behövde man inte flytta runt för att få mat. Detta var anledningen till att man började begrava de döda.  
  Gravstenar  

Dösen

 

Den första av megalitgravarna (megalit = stor sten) var dösen. Den äldsta är från 4000 f.kr. och ligger i Vrångstad en bit norr om Bovallstrand. Den består av en stor sten som är ca 2 m2 stor och 50 cm tjock i genomsnitt. Den vilar på fem trekantiga stenar. Dösen har ingen utpräglad öppning som efterföljaren Gånggriften. Inte sällan finns det en ring av stenar runt dösen. I en dös kan det ligga många människor begravda. Det kan ha varit så att man först gjorde graven till någon hövding eller någon annan högt uppsatt person i samhället och sedan använt den till andra höga personer som dött.

 
Inte sällan hade man en stor fest i anslutning till begravningen. Dösen var bara i bruk ett par hundra år och ersattes runt 3400 f.kr. av den med komplicerade gånggriften. bild  
Gånggriften Gånggriften var i bruk mellan 3400 och 2400 f.kr. I Sverige finns det ca 375 gånggrifter, varav ett trettiotal finns i Bohuslän. Gravkammaren är antingen oval eller rektangulär. Ingången kantas av stora stenar. Ingången kan vara både lång och kort. Gånggriften var, liksom föregångaren dösen, grav för många människor. De behövde inte nödvändigtvis tillhöra samma familj men hade ofta något samband, t ex genom att de bodde ihop. Vid en ny begravning flyttades de skelett som redan låg där.  
  bild Inte sällan hade man en stor fest i anslutning till begravningen. Ibland har man hittat krukskärvor runt gravarna och de kan ha hamnat där under dessa fester.  
Det finns inte så många lämningar från denna tid som vittnar om hur människorna levde men man kan genom gravarna ana att man hade ett ganska välorganiserat samhälle. Vid kusten sysslade man mindre med jordbruk än i inlandet och ägnade sig mer år fiske och sälfångst.  
  Just vid kusten gjordes inte så många gånggrifter. De förekommer lite mer inåt landet men det är ändå inte omöjligt att folket vid kusten deltog i jordbrukarnas ceremonier för deras gånggrifter. bild  
Hällekistan - Den sista stenkammargraven. Man började använda Hällekistan runt 2000 f. Kr. dvs senneolitikum. Hällekistan är uppbyggd av stora tunna stående stenplattor med ett en stor häll som tak.  
  På tackblocken kan det finnas skålgropar som troligtvis är gjorda innan bronsåldern, kanske i samband med begravningar som en slags besvärjelse. I hällekistan låg det troligtvis 60-70 personer.
Rösena I slutet av senneolitikum börjar rösen att byggas. Rösena är oftast runda men kan också vara ovala, rektangulära eller skeppsformade. En rös kan ha platt eller rund topp. Dom platta topparna är äldre än dom runda. Någonstans i mitten av rösena finns en gravkammare där man begravde en högt uppsatt person.  
  Chansen att hitta fynd i rösena är mycket liten p.g.a. att dom flesta är antingen plundrade eller att tidens tärande tand har förstört gravgåvorna, men man har ett fåtal gånger hittat enstaka guld- eller bronsföremål.
Dom största rösena är från äldre bronsålder, dvs 1800-1000 f Kr. Här begravdes hela skeletten. Från och med 1000 f Kr blev gravarna mindre och man började därmed kremera (bränna) liken.
 
Stor Högarna
(rösen)

I södra Sverige och Danmark förekommer de så kallade storhögarna, dvs stora gravhögar eller gravrösen, som är helt täckta med torv. Högarna kan ligga som ett pärlhalsband över landskapet. Under loppet av flera århundrade av den äldre bronsåldern uppfördes flera tusen högar.Trots det så måste man räkna med att bara en liten del av befolkningen begravdes på detta sätt. Det var människor av förnäm ätt som begravdes eller fick ett minnesmärke.När man gör en stor gravhög måste arbetsinsatsen vara stor och eftersom gravarna består av grästorv så har en stor del av marken blivit obrukbar.

I gravarna kan man hitta textiler eller klädedräkter och även andra gravgåvor. Tack vare att man inte brände de döda utan de begravdes obrända så har mycket bevarats. De döda begravdes oftast i en ekstam, därför kallas gravtypen för ekkistgravar. Nedbrytningen startas i normala fall direkt efter att textilierna och andra saker begravs. Men nedbryttningen kan hejdas av vissa faktorer. På det sätt som man byggde gravarna gör så att det blir ett idealiskt klimat, tillräckligt fuktigt och med en låg pH-halt, bevaras textilerna mycket bättre. Man har gjort fynd av textilier i andra typer av gravar, men då har man bara hittat delar av plagget och därför inte kunnat veta vilket plagg det är. I ekkistgravarna bevaras skelettet dåligt igentligen men det finns undantag.

 
    I gravarna kan man hitta delar av skelettet och då kan man bestämma kön och ålder på den döda. Under 1800-talet grävdes de flesta ekkistgravarna upp. Man man visste lite om bronsålder på den tiden. Därför fick gravarna fel ålder, man trodde de var ett par hundra år. Många av gravarna blev byggnadsmaterial till vägar och annat.  
  Därför var det kanske inte konstigt att en bonde år 1827 hittade en välbevarade ekkista på den 5 meter höga Toppehögen i Jylland. Bonden slog i sönder locket och kastade innehållet på marken. Allt var välbevarat och innehållet var en huva, en kappa av ylletyg, ett svärd, en dolk, en yxa, en s k dragnål av brons och en träkål. Men från kroppen fanns det bara endast håret. Överaskningen blev stor när man förstod att fyndet var över 3000 år gammalt.  
Skepps-
sättningar
En samling stora uppresta stenar, lagda i form av ett skepp, med de högsta stenarna i för och akter. De gjordes under yngre bronsålder och in i järnåldern. Vanligast är att sättningen ligger synlig på marken men även sådana som legat täckta har hittats. Gemensamt för alla skeppsättingar är att de som begravts där har kremerats, en sed som man fått söderifrån.  
  bild Det finns skeppssättningar och skeppsformade stensättningar. Skillnaden är att en skeppssättning bara består av en reling av sten medan den skeppsformade stensättningen även har en fyllning av sten.

Hällristningar Vem Hur När Varför Var Frågor! Nytt Länkar Info Genvägen